En
komikers uppväxt
Jonas Gardell.
En komikers uppväxt är en barndomsskildring som beskriver hur en del av Sverige såg
ut under en viss tid. Jag tycker om språket och handlingen. Jag var speciellt
förtjust i växlingen mellan humor och tragedi i boken. Jag tyckte också om
språket; det är enkelt utan större konstigheter och man kommer direkt in i
boken, utan att bli förvirrad av för mycket information. Att boken är delad i
små kapitel, gör att det blir ännu enklare att hänga med i handlingarna och
uppföljningen. Trots namnet som heter en
komikers uppväxt, är det för det mesta en svart bok som handlar om tragisk
barndom. Men Jonas Gardell lyckas övertyga läsaren att denna bok är en
samtidsroman som säger mycket om Sverige och svenskarna på sjuttiotalet.
”Man gör sig löjlig men kanske
blir man älskad. Då är det värt det. Blir man inte älskad står man där. Och är
löjlig. ”
Detta citat beskriver en ganska stor del av
anledningen till varför den här boken kom till och även varför författarens liv
blev som det blev. Juha försöker bli populär. Men han har ingen insikt i det
han gör. Han tror att han är omtyckt, fast i själva verket är han inte det. Men
han envisas. Författaren vill här visa på hur man kan verka löjlig om man inte
kan se kritiskt på sig själv och sina handlingar. Författaren Jonas Gardell
menar att huvudpersonen i boken som heter Juha, använder sig av sin förmåga att
fantisera och bygga ihop roliga historier. Juha som inte får någon
uppmärksamhet hemma och mår ganska dåligt i familjens sällskap, försöker
kompensera denna brist, genom att vara populär i klassen. Han har kommit på en
sak; att han kan skriva och berätta roliga historier. Genom detta försöker han
få uppmärksamhet.
” … Inne i husen ligger människor
på mage med kudde för munnen och skriker. Det hörs inte ut, så ingen skulle erkänna
att det är så. Men det är så. De skriker. Sävbyholm är som en ondskefull drake
som har tagit sävbyholmsborna till gisslan och slavar.”
Detta citat handlar om sjuttiotalet och
kontrollsamhället författaren upplevde på den tiden. Där skall allting hålla en
fin fasad. Människor tvingas spela lyckliga. De vill inte prata om sig själva i
rädsla för att verka löjliga och svaga. Författaren symboliserar och han lyckas
skapa en ganska så spöklik miljö. Det är hans verklighet och hans bilder av
verkligheten i en förort till Stockholm, där arbetarklassen bor. Där jobbar
alla på vardagar och försöker vara till lags. De försöker se bra ut för att ha
en chans att få inträde i samhället. Författaren menar att människorna låtsas
som om de har det bra, fast de har många problem. Men av rädsla för att bli
dömda, vågar de inte tala om sina problem, utan låtsas som om allting är OK.
Ingen vill erkänna att de har sorg. De vill bara se lyckliga ut, fast de är
inte lyckliga. Då känns det som om staden är en drake som tagit människorna
till fånga, för människor kan inte leva som de lär, eller snarare kan inte för
de har glömt hur det är att leva normalt. De är gisslan i sina egna
föreställningar om världen och omvärlden.
''Allt ska vi glömma och allt ska vi förlora.
Och någon annan dag, men inte nu, ska jag visa dig den hemliga grottan, den porlande bäcken jag aldrig fann som barn.''
Och någon annan dag, men inte nu, ska jag visa dig den hemliga grottan, den porlande bäcken jag aldrig fann som barn.''
Detta citat, handlar om författarens drömmar och
förhoppningar. Författaren lovar en bättre tid. Kanske menar han på det
förlorade paradiset som egentligen finns i böcker och i människornas
fantasivärld. Kanske avspeglar dessa rader lite om tidsandan. Det var
sjuttiotalet och människorna hade en framtidstro. Man trodde att vetenskapen
och vetskapen skulle göra människan klokare och mäktigare. Samtidigt avslöjar
han att han inte har haft en lycklig barndom. Den här sista meningen beskriver
lite hur författaren tänker. Jag tycker han avslöjar alldeles för mycket. Han
låter inte mycket till läsarens fantasi. Och det är kanske en nackdel med många
händelser i denna bok. Författaren menar att genom glömska och förlåtelse, får
vi frid. Han lovar läsaren att han, någon gång skall visa det utlovade
paradiset som vi alla drömmer om och längtar efter.
”Helst ser jag andra människor som publik. Det är enklare så. Då
vet jag hur jag ska förhålla mig till dem. Här är jag och där är de, om du
förstår. Ungefär som när man skriver sådana här brev. ”
Detta citat säger ganska mycket om varför Juha som
fortsätter med sin stand-up komedi. Trots en misslyckad barndom och en
misslyckad karriär som berättare i den roliga timmen, verkar han helt tappa
omdömet om sig själv och fortsätter på samma bana. Kanske vill författaren
poängtera vikten av självkännedom och självkritiken. Kanske vill han visa att
vi människor är sårbara. Jonas Gardell väljer människor som är svaga och
sårbara. Han misslyckas med att ta parti för de svaga och låter de trampas
sönder. Han ger ingen hopp till läsaren. Han lämnar därmed ingen plats för
fantasin och ett eventuell lycklig avslut. Människor i hans berättelse är dömda
till sorg, misslyckande, ensamhet och självmord. Jonas Gardell vill gärna
ha tydliga roller. Han är författare och vi är läsare. Han är komiker och vi är
lyssnare. Han uppträder i en sal och vi är åhörare. Det är det enda sättet han
kan kommunicera med. Han använder också denna metod när han skriver sin roman.
Han använder mycket sig själv. Hans berättelse är väldigt självutlämnande. Han
menar att även i livet, i det verkliga livet, väljer vi att spela vissa roller,
för att kunna överleva, och för att kunna nå upp till de mål vi sätter upp och
strävar efter.
”Så länge vi skrattar, är vi inte besegrade”
Här
gnäller inte Jonas Gardell och skyller inte sin olycka på omständigheter och
andra människor. Här försöker han bevisa varför han har valt att bli komiker.
Det är nämligen hans sätt att överleva. Och så länge han kan skratta, känner
han sig inte besegrad av livets sorger.
Jonas Gardell förklarar att det är härligt att
vara vuxen nu, och att det är härligt att få folk att skratta. Han menar att
humorn är en magisk formel mot sorgen. Han menar att när han skämtar om
barndomen, är han lättad, eftersom han trots allt överlevt. Och i denna bok ser
vi att han överlever den svåra barndomen och den svåra familjen, genom humor.
Han är ensam. Men han har överlevt och det är en seger.
Sohrab Rahimi (c)
Författare, lektör, Översättare
+46701750817
Jonas Gardell
Sohrab Rahimi (c)
Författare, lektör, Översättare
+46701750817