om Interiör med uggla

Interiör med uggla 

(Inbunden)

• Författare: 

  Durs Grünbein

• Översättare: 

  Anna Bengtsson

• Förlag: 

  Ersatz

• Bandtyp: Inbunden
• Språk: Svenska 
• Utgiven: 201204
• Antal sidor: 79

I Durs Grünbeins poesi finns allting i en annan skepnad. Texten är inte en bild av verkligheten, utan den är språklig representerad. Man kan säga att Durs Grünbein följer en tysk tradition inom poesin. Han påminner om Hölderlin. Han påminner också om Tranströmer. Kanske just därför fick han Tranströmerpriset i år. Men det är inte bara arvet efter den tyska och den svenska modernismen som blir kännetecknande för denna stora poet. Också hans magiska kraft att inte säga det han menar och hans förmåga att dölja bilden bakom ord, säger mycket om en mästare som kan konsten att tala i skuggor. Han är ingen traditionell metaforpoet, han är ingen surrealist i den bemärkelsen. Inte heller fäster han för stor vikt vid talet som de amerikanske postmodernisterna har försökt proklamera för. Han är en egen poet, en egendomlig och självständig företeelse inom den europeiska litteraturen idag. När jag har avslutat hans diktsamling, har jag lust att läsa den en gång till, för de svåra dikterna fastnar knappast i minnet. Kanske är det så poeten vill att vi skall minnas honom. Han finns i texten, medan man läser och sedan lämnar han en frågeställning hos läsaren. Hur skall vi bära oss åt nu gentemot språket?  Kanske kan vi göra uppror!?!?  
Fotnot: Det måste också tilläggas att den fina översättningen av Anna Bengtsson gjort dikterna mycket läsvärda och kvalitativt njutningsfulla.

Durs Grünbein

(c) Sohrab Rahimi
+46701750817

Om Jila Mossaed

• Författare: 

  Jila Mossaed

• Ett ljud som bara jag kan
• Förlag: 

  Bokförlaget Lejd

• Bandtyp: Häftad
• Språk: Svenska 
• Utgiven: 201205
• Antal sidor: 84

50 dikter på 84 sidor har mycket mer att säga om poeten, än en biografi på hundratals sidor skulle sagt. Självbiografiska kan man ändå inte kalla dikterna, hur mycket de än verkar upprepa ett Jag i behov av ett språk. Begäret är det förlorade landet och de långlånga nätterna av längtan. Men vart leder poetens längtan oss? Till en början verkar dikterna självklara. En kvinna från ett främmande landskap söker sina rötter via poesin och via språket. Men egentligen ligger målet i själva språket. Det är poesin som blir poetens identitet. Inget land och inga andra besked kan verka mer lugnande än att poeten har hittat ett bo. I det nya boet söker poeten en samtalspartner. Men samtalen är monologer som fastnar på ett papper någonstans, längtande efter en eventuell läsare som kommer förhoppningsvis att upptäcka dessa förnimmelser och känna igen sitt jag i dessa rader som påminner om det allmänmänskliga hos människan, en ständig friktion mot galaxen och den ständiga känslan av förlust, som leder till ett skapande som vill fylla ett tomrum. Detta tomrum som blivit fyllt, i dessa rader av ett ljud som heter poesin. Varför kan bara Jila Mossaed dessa ljud? Varför kan hon så precist och så hjärteskärande ge bilden av ett liv i exil som söndrar ett hjärta?! Man kan inte annat påstå än att; " Det att skriva om exil och känslorna därav har blivit Jilas specialitet". Hon är bäst på det när hon inte verkar angelägen om sin bakgrund. Hon är bäst på det när hon inte gör anspråk på att vara exilpoet. För vem är inte exilpoet. Från den dagen vi blev utdrivna från paradiset har vi levt i exil. Och denna exil påminns vi om i denna bok och denna smärta beskrivs bäst i dessa rader. Jag kan inget annat än att ge boken fem stjärnor och otåligt vänta på nästa bok.

(c) Sohrab Rahimi
+46701750817