om "Hanna Hallgren" Roslära

POESIROSLÄRAHanna Hallgren63 s. Pequod, 2013

Funderingar om vitheten och den neutrala existensen är Hanna Hallgrens ”Roslära”. Det är hennes fjärde diktbok sedan debuten med ”Ett folk av händer” 2001. Och det är en fascinerande bok, både provokativt och engagerande.

En fundamentalt tanke i texten vidrör Adrienne Richs idéer: att vitheten är något lika outtalat som oavgränsat, att den liksom står utanför alla system.

Du har en skugga kring din mun

Sedan finns inget tal / En skugga Snö. Det är

en vit metod med tungan torr, dess båt,

dess icke-tal – under gråten – färdas

/.../

det är en vit metod / utan tal dess färd /

mot mina läppar / har ingen grammatik

men ett oövervinnerligt våld

Detta icke-tal fungera som en väsentlig del av vithetens våldsverkan. Det är en transparent orörlighet som ”Roslära” också förbinder intimt med folkhemmets Sverige: ett land med ”en självbild av teflon”. ”Allt rinner av”, heter det, om det så är rasbiologi eller andra fläckar i det förgångna.

 ”Roslära” vänder sig mot språket, vänder tillbaka till vad som är ”grammatiskt möjligt”. Texten manövrerar effektivt med det lingvistiska grannskapet mellan ”ras” och ”ros”, två liknande ord med mycket symbolik.

 Många liknelser används för att skildra vitheten: Snön som skyler, lakanens svepning över de döda – men också lakan som blir ett segel.

Något av det mest tilldragande med ”Roslära” är dess något udda blandning av det politiska och det poetiska. Det kunde läsas som ett rent stilbrott eller en effekt, men i slutändan klingar det påfallande samstämt. Den teoretiska utvärderingen och den poetiska känsligheten får allt som oftast plats i en och samma fras. Kanske säger det något också om vithetens dilemma, eller om vikten av att påminna sig för att kanske börja bygga nya begrepp och nytt paradigm.

Sohrab Rahimi

I Malmö

den 27 september 2014

Helena Von Zweigbergk

Helena Von Von Zweigbergk skriver späänande prosa.

En känsloladdad berättelse. Men viktigast av allt är språket som flyter och visar på nya aspekter av berättarkonsten. Två flickor läser i en tidning att läkemedelsföretag som använder hundar som försöksdjur avlivar hundar som blir utslitna. Då får flickorna en ide. De samlar sina sparpengar och beger sig till ett läkemedelsföretag för att köpa ut en hund. De får i svar att de inte har några hundar till salu. Flickorna får varsin penna istället.  Hela boken är plock ur dagböcker och reflektioner från författarens barndom.

Du har en vän som heter Elsa. Ni går i samma klass och ni är ännu inte i tonåren. Ni spelar canasta på hennes noppiga överkast, fingrar på nopporna, lägger ut korten och dricker te. En dag berättar Elsa att hon läst om hur det görs djurförsök på beaglehundar. De får sitta i små burar och få sprutor hela dagarna och när de börjar bli gamla och trötta så får de en sista spruta så att de somnar in.
Du önskar att du inte hade hört om det där. Du önskar att du kunde springa ifrån det. Men hunden har flyttat in under dina ögonlock.

Denna serie är en heroisk insats av Lena Hammargren.Vad det såg ut som är Novellix nr 49. Novellix ger ut noveller; nyskrivet och klassiker, en novell per bok. Novellerna finns i tre format - tryckt bok, e-bok och ljudbok. Du kan även prenumerera på dem. Läs mer på novellix.se


Sohrab Rahimi
+46701750817
Litteraturkritiker

om Joar Tiberg

POESITUNG TRAFIK OCH LILLA VÄGENJoar Tiberg271 s. Albert Bonniers förlag

and slås man av hur lite som krävs för att ställa upplevelser på ända.

Känslan infinner sig nästan omedelbart när jag får Joar Tibergs senaste diktbok i handen. Något är annorlunda. I samma stund noteras att omslaget, ett fotonegativ i blågrön färgskala föreställande en blomma, helt saknar text. Längs ryggen uppradar sig bokens titel, författarens och förlagets namn i en oansenlig vit rad av gemener, det är allt.

Öppnar boken. Till och med flikarna är textlösa. Ingen sedvanlig förlagsinformation. Men bakom fliken syns text. Är den nedfälld en bit in i boken? Kanske redaktören börjat läsa och lämnat fliken som bokmärke.

Nej, texten börjar innanför fliken.

Kaptensblomningen-kampanjen

Vargpresenningen

Kompetenspresenningen-kampanjen

Humanistklådan

Reaktorsabeln

Korksalvan

Kontaktväskan

Och så fortsätter det: en ändlös rad av ord över 271 sidor, innan fliken på den bakre pärmen avbryter textströmmen. Fast egentligen, åtminstone enligt paginering, börjar allt på sida 367 och slutar följaktligen, 271 sidor senare, på sida 638.

”Tung trafik och lilla vägen” är Joar Tibergs sjunde diktbok och den vill uppenbarligen ställa saker på ända, utmana vår förförståelse om saker och ting.

Om bokens form gör det på ett sobert, lite stramt sätt, så är själva texten desto mer lekfull. Ni märker det redan i utdraget här ovan – tillsynes oförenliga ordled sätts samman, bokstäver har lagts till och dragits ifrån. Texten blir en evighetsmaskin för språkliga nybildningar.

Resultatet är bitvis väldigt lustigt. Skrattet ligger nära ett antal gånger under läsningen. Några personliga favoritord: ”totallada”, ”frontaltant”, ”förstoringsflottörerna”, ”midvinterkunden”, ”frälsningsbullen”.

Men snart är det som om skrattet fastnar i halsen. Det börjar med en ökande medvetenhet kring det envetna bruket av textens enda återkommande ord: kampanjen. Ordet skrivs ut genomgående, i olika former, i snitt fem gånger per sida. Ett så frenetiskt ordbruk vill naturligtvis säga någonting.

Att Tiberg i ett par starkt Obama-kritiska artiklar i höstas talade om presidentens drönarattacker som ömsom ”avrättningsorgier” och ömsom ”drönarkampanjer” säger något om vad författaren själv delvis lägger i ordet. I ”Tung trafik” görs sedermera också sporadiska referenser till såväl amerikanska befäl som politiska konfliktområden och offer, även kring historiska krig. Den som konsulterat etymologiordboken vet att ordet sedan länge har militära kopplingar, bland annat i betydelsen fälttåg.

Men Tibergs bok utvecklar sig inte till någon krigisk dikt. Den är spretigare än så. Och fortsatt lustig. Om något är den absurdistisk. Ordet kampanj för i längden snarare tankarna till de absurda amerikanska personvalskampanjernas konfetti och fluffiga, ibland nonsensartade, språk. Säkert inte en ovälkommen association.

”Tung trafik och lilla vägen” är både en vardaglig loggbok och en språklig instruktionsbok. Den uppmanar läsaren till att ljuda, vill ställa språkvanan på ända och väcka vår bokstavsblick mot samtiden. Den viljan förkortar kanske bokens livslängd en aning. Men poesi måste också kunna få utöva sin verkan för stunden.

Sohrab RahimiLitteraturkritiker0701750817

Pietro Aretino

Titel	Skamlösa memoarer Volym 20 av Klassisk erotik
Författare	Pietro Aretino
Utgivare	Obelisk, 1968
Längd	139 sidor Av Pietro Aretino har förutom pjäser, dikter och komedier, kvarlämnats tusentals brev. Han var en framstående pornografisk journalist under medeltiden. Aretinos upplysningar i detta område är nydanade och enastående. Författaren har i detta verk, visat en annorlunda bild av lösaktigheten. Denna bild medtanke på tidens anda något filtrerad. Prostitutionskonsten handlar om en dialog mellan en enkel prostituerad och hennes dotter. Denna dialog har använt sig av Platons dialogmetoder och är ett försök att förlöjliga Platon. Därför har boken indelats i olika kapitel på samma sätt som i Platons verk.  Nana förklarar i detaljer för sin dotter Pipa, hur hon skall lura och skinna männen. Hon lär sin dotter, hur hon i kampen mot männen skall agera, hur hon skall ragga dem och lura dem in i fällan. Hon lär sin dotter att utifrån var och en av kundernas karaktärer, använda sig av lämplig metod. Denna bok är mycket underhållande. Sohrab Rahimi Litteraturkritiker