lördag 7 november 2015

Om Gunnar Ekelöf



Samlade dikter I-II, Gunnar Ekelöf, Atlantis

Om jag förmås reducera den svenska poesins historia till tre väsentliga namn skulle jag stanna vid Stagnelius, Södergran och Ekelöf. Att därför nu Svenska Akademien ger ut i sin serie ”Svenska klassiker” Gunnar Ekelöfs Samlade dikter i två volymer, det är fantastiskt kul. Det har sedan tidigare gått att läsa Ekelöf i pocket, och så småningom lär också den här utgåvan finnas i den formen. För är det nödvändigt med kommentarerna? Ja, det går ju att läsa honom utan dem, men vill man förstå – vad nu ett sådant ord har med saken att göra – då är de oundgängliga. Det är också kul att se originalomslagen till böckerna, samt upplysningen om upplagans storlek. Att de på 60-talet rutinmässigt trycktes i 5 320 exemplar kan få en att undra hur många som i dagsläget trycks av, säg Johan Jönsons böcker. Non serviam trycktes endast i 1 650 exemplar: en av dem har jag.



Även om jag var trött på Ekelöf redan innan jag hade börjat läsa honom är det en författare jag aldrig blir färdig med. Han är både spontan och efterklok, och det finns något hos honom som gör honom tillgänglig även när han är som mest intrikat, att det går att spåra fram både busfröet och bildningsmönstergossen. Han har lika nära till fjanteriet som till allvaret.

I Olof Lagercrantz biografi om honom, Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma, berättades om att Ekelöf ständigt bar keps inomhus, att det fick honom att likna någon som alltid var på väg någonstans bort, som aldrig var fullständigt närvarande eller kvar, alltid redo att ge sig av. På något sätt säger det mig mer om honom än diktanalyserna kan göra, även när de är så precisa som exempelvis Olssons är här, när han lägger ut texten kring den erotiska mystiken i diwan-diktningen på 60-talet. Och det är svårt att inte dela Olssons slutsatser: ”Ingen kunde vara så hänsynslöst och underbart självupptagen som Ekelöf, och ingen kunde vara så intim med det främmande.”

Trasigheten förstärks genom de fyra essäerna som kuriöst nog bildar appendix nummer två till den andra boken. För även om som sagt en del dikter saknas finns ett relativt utförligt urval dikter som Ekelöf tillfogade senare upplagor av tidiga diktsamlingar. Essäerna motiveras möjligen av att de bildar Ekelöfs estetiska programförklaringar, det närmaste en poetik han kom, om man inte ser det successiva diktskrivandet som tillräckliga i sin estetik. ”En outsiders väg” inleds ju med den tydligast tänkbara förklaringen: ”Många människor är födda i brist och få i överflöd. De förra avundas de senare och de senare vill inte byta.” Annars är det påtagligt, för att inte säga suspekt, att han känner sig så föranledd att ta avstånd från T.S. Eliot.

Vad kan man då lära sig av Ekelöf? Att alla vägar bär dit, det visste jag ju sedan innan. Det är fortfarande så att ”Eufori” är kanske den enskilt bästa dikten på svenska: den är så enkel, så omedelbar. Det är en så förtrollande bra dikt, bara. Den får också ytterligare resonans genom den något senare skrivna ”Resenär”, där två korta fyraradiga strofer både komprimerar och utvecklar tematiken från den äldre dikten. Men här finns många favoritdikter, både nya och gamla. I Om hösten finns en svit om sömnlöshet som jag nog inte fastnat för tidigare.

Men favoritdikt: det är ju ett vanskligt begrepp, för i varje bok finns något att fastna för, en ny dikt som går rätt in i mig. Ja, till och med i böcker som jag är relativt sval inför, som Strountes och En Mölna-elegi. Inledningen till Strountes, ”Arsione”, skriver Olsson fint om i förordet (han har skrivit fint om den förut). Det märkliga är den där kontakten, det som jag kallar ”går rätt in i mig”, vilket ju bara låter flummigt. Det är ett under.      

Det går ändå att följa ett spår här, hur Ekelöf på ett sätt rör sig från ungdomlig romantik, via mellanårens … ja, experiment, språkliga laborationer, gytter … till ålderdomens romantik. Det är ändå en mänsklig rörelse, där Ekelöf under det sena 60-talet blir en förlöst kärlekspoet, och att det i de tre sista diktsamlingarna finns åtskilligt av en förnyad romantik. Det är dumt att förminska, för alla är något mer än de fördomar de alstrar, de förutfattade meningarna som behäftar deras alster.

Man kan fråga sig om det är modernism eller tradition. En gagnlös fråga. Skriver han prosadikt är den i sig obekväm med formen, tar andra vägar. Den långa gungande rytmen hittar han fram till redan i sin tredje bok, ”Sorgen och stjärnan”, med den tiosidiga ”Sångarens sång”, en helt fantastisk växelsång om drömmarna och själen och om ”vemod, det mildaste modet”. En dikt som speglas av den senare och kanske ännu mäktigare ”Samothrake”, för han gör ofta så, ägnar sig åt spegling, dubblering. Han skriver om den mordiska verkligheten, om drömmen som det enda vi har, om drömmen som halmstrået, som spindelväven. Han stelnar aldrig i någon färdig form; de bästa författarna är just organiska, söker sig mot nya vägar hela tiden.



onsdag 20 maj 2015

Hans Gunnarsson

Novellix


Enkelrum

Hans Gunnarsson

Han hade just tagit ett foto av industribyggnaden när mobilen ringde. Det var hans ex. ”Hallå”, svarade han kort, försökte låta som om han inte sett att det var hon som ringde. Men han var inte i närheten av hennes kyla. ”Vad vill du?” sa hon tvärt, krävande, som om det var han som hade ringt henne. ”Hej”, sa han. ”Är det du?” ”Det räcker nu”, sa hon. ”Det räcker nu.” ”Va?” sa han. Det brusade och plingade och skramlade i bakgrunden, som om hon ringde från ett tivoli. ”Jag vill att du lägger av”, sa hon. ”Jag är i Finspång”, sa han.

Jonas Karlsson

Novellix

Ingenting

Jonas Karlsson

Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.

Ann Heberlein

Novellix


Fas 3

Ann Heberlein

När hon dammtorkar plockar hon ut alla fotografierna som står i vitrinskåpet. Bebisbilderna på flickorna. Konfirmationsfoton. Studentexamen. Döttrarnas bröllopsfoton och bilder på barnbarnen. Ett helt liv, tänker hon, ett helt liv ryms på ett hyllplan i mitt vitrinskåp. Där är jag, tänker hon och ser på bilden av honom och henne, bröllopet i silverram, där är jag och där är han.

Khashayar Naderehvandi


 Novellix

Förhöret

Khashayar Naderehvandi

Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.

fredag 17 april 2015

Sebastian Larsson






SIDDHARTHA SEBASTIAN LARSSON
Göteborg är alltid någon annanstans.
Miders förlag.

I denna roman, liksom hans förra är det livets tragedier som avbildas. Författaren (romanjaget) håller med vardagssysslor, samtidigt som han funderar över filosofiska och existentiella frågor. Tiden går. Författaren skriver dagböcker, reser, hälsar på släktingar och skriver dagböcker. Det är vardagliga sysslor som upptar hela hans värld.

En vardagspoesi, eller snarare en vardagsroman skulle jag vilja kalla den, samtidigt som den fyller ett enormt tomrum i dagens litterära samhälle.

Författaren svajar bland alla de val han ställs inför. Siddharta Sebastian Larsson griper tag i vardagen, svårigheterna och funderingarna hos den unga generation han skriver om i ”Göteborg är alltid någon annanstans”. Den här boken är fylld av såväl djuptänkta, genomtänkta dialoger, som vardagliga konversationer.

Språket är vackert och poetiskt. Var han än är finns i honom en önskan, en längtan efter något annat. Valfriheten begränsar hans värld. Denna bok är oumbärlig för alla som söker efter spännande samtidslitteratur.

Sohrab Rahimi

I Malmö den 17 april 2015


Göteborg är alltid någon annanstans
Siddharta Sebastian Larsson
Miders Förlag

lördag 7 mars 2015

Ann Hallström

POESIBROR MOR DOTTER REKVIEMAnn Hallström118 s. Wahlström & Widstrand
Ofrivilligt påminns jag om  Anna Achmatovas främsta diktsvit  ”Rekviem” när jag ser titeln på denna bok. Den bibliska substansen, med berättelsen om Sodom och hans fru, är temat som också finns i Ann Hallströms poesi. ”Bror mor dotter rekviem” är en tät prosapoesi som blandar och späder ut drömlika färdvägar med det intensiva dunkla. En av bokens starkaste stycken sätter ord på den vanskliga individens undergivenhet inför våldet.
låta själen vandra i rummet
låta medvetandet lämna kroppen
det blev ditt sätt att fly
det var en räddning
Det är ett närmast schizofrent sätt att beskriva hur smärtan skall uthärdas eftersom det inte enligt Hallström inte går att undkomma smärtan, lidandet, våldet.  
Den verkliga styrkan i ”bror mor dotter rekviem” återfinns i de avsnitt som mäktar förkroppsliga det djupt dunkla i rotlösheten. Och en flykt från misären kan enligt vad poeten förutser resultera till förvandling till en saltstod( samma öde som lots fru gick till mötes när hon tvingades lämna sitt land, ty blicken tillbaka kan väcka minnena och framkalla döden).



Sohrab Rahimi
Litteraturkritiker

Fredrik Nyberg

POESIATT BLI VEDFredrik NybergNorstedts

Boken är en sammansmältning av Nybergs konstnärliga avhandlingsprojekt på Akademi Valand , som handlar om poesins akustiska dimensioner. Ordens ljudliga existens är ofta allt annat än det karakteristiska. ”Å” är ett vattendrag, men kunde också vara, både en bokstav i egen rätt och den ljudliga synonymen till konjunktionen ”och”.
”Att bli ved” är bitvis mycket vacker, ofta mångbottnad – och hela texten präglas, mitt bland alla befängda idéer, av en klarhet och åskådlighet som förhöjer läsupplevelsen. Det första avsnittet av ”Att bli ved” är rent omskakande studium. På ett skickligt sätt vrids orden ur sina muttergängor, och lyckas samtidigt avbilda ett starkt synligt, textuellt vision. Poesin erbjuder här ett annat seende.

Sohrab Rahimi
Litteraturkritiker

torsdag 5 mars 2015

Åsa Maria Kraft, Randfenomen

Randfenomen

  • Finns i butik senast 2015-03-06
  • ISBN: 9789100143558
  • Genre: Lyrik
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/lyrik/r/randfenomen/#sthash.RImBN5LL.dpuf
Randfenomen
Åsa Maria Kraft
ISBN: 9789100143558
Genre: Lyrik



 Tidigare år har jag läst dikter av Åsa Maria kraft med förtjusning och där hittat en poet som fördjupat sig i språket, bilden och föreställningar. Med tiden har hon kommit att kallas språkmaterialist. Hon har tagit avstånd från sig själv och begett sig till delvis okända mark:
Margareta ska tillbaka i drakens
buk och gå en svårare väg, ännu
inte uppritad, standardiserad.
Visst hade det fängslat att bli
en av fyra huvudjungfrur, att
bilda en skyddande cirkel runt
bilden som fångat världen i en
berättelse och stå ram i decennier.
Upptäckt fel i bilden, något anat
redan på botten av buken i det
grundare mörker hon sprängt
sig ur med gesten segerviss av
grönska och svärd; i kiasm,
i spasm, i lånad världsbild.

Åsa Maria kraft  kan delvis liknas vid språkmaterialisterna som arbetar med att synliggöra språkets minimala beståndsdelar: bokstäverna, ljuden, stavelserna, orden. Hon använder sig av språkets större beståndsdelar: fraser och påståenden. Hon sätter ihop citerade och/eller påhittade meningar i nya mönstringar, och på det sättet gör hon de språkliga vanorna/ovanorna väl synliga. Frågan är bara hur detta skall tjäna sitt syfte. Att njuta av språkets nyanser och yttre skönhet kunde i kombination med personliga erfarenheter lett till ett ännu större projekt. Jag nöjer mig vid läsning av Åsa Maria Kraft genom att påstå att hon fortfarande tillhör en av de mest intressanta poeterna vi har i Sverige idag.

Sohrab Rahimi
Litteratrkritiker











Randfenomen

  • Finns i butik senast 2015-03-06
  • ISBN: 9789100143558
  • Genre: Lyrik
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/lyrik/r/randfenomen/#sthash.RImBN5LL.dpuf

Randfenomen

  • Finns i butik senast 2015-03-06
  • ISBN: 9789100143558
  • Genre: Lyrik
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/lyrik/r/randfenomen/#sthash.RImBN5LL.dpuf